Centrumträning #2!

Centrumträning nummer två blev en riktig solskenshistoria! Sju glada dök upp och jag tog med mig kameran ut och filmade lite under träningens gång. Banan såg ut så här och vi sprang så här.

Innehåll
1. Video
2. Helenas historia
3. Bilder

Video

Helenas historia
Det är med behärskad förväntan som jag och centrums nyförvärv Amalia stiger på bussen i Sickla strand. Längst bak sitter ytterligare fem glada medlemmar och peppar. Vi stiger av vid Hellasgården, och släntrar ner i den skarpa vårsolen för att undersöka möjligheterna till dusch, bastu och omklädningsrum för en billig peng. Det slutar med att vissa av oss väljer att klä om på bar backe, andra på toaletten. I skogsranden samlar vi ihop oss och våra kläder och pluggar lite hastigt in karttecken. Vi är fyra som premiärorienterar med klubben: jag (#38), Andrea (#36), Johan (#26) och Amalia. De mer rutinerade närvarande är vår tränare Oskar (#1), Pelle (#20) samt Anna (#12). Det fnissas mycket och mumlas lite nervöst om hur det hela ska gå. Sen kör vi en storartad uppvärmning på ett litet krön och Oskar dokumenterar på film. Säga vad man vill om oss centrummare, men värma upp, det kan vi. Och redan här kan jag erkänna att jag är mycket nöjd med att ha följt med på träningen denna strålande vårsöndag.

Upplägget för dagens träning är att springa en bana i grupp. Varje medlem tilldelas en karta med två numrerade kontroller, jag har exempelvis nr 5 och 12. Personen med kontroll nr 1 utmärkt, i detta fall Pelle, leder oss alla dit medan övriga försöker hålla koll på var vi är med hjälp av sin egen karta. Vid varje kontroll får alla medlemmar visa Oskar var de tror de har kommit och han säger om det är rätt eller fel. Ett mycket bra träningsupplägg. Stämningen i skogen är på topp. Många av oss har lite svårt att hålla koll på kartläsningen samtidigt som vi springer. Andra (Johan) jobbar på att förfina sina omkörningar och slirar runt sina medlöpare på stigar och i terräng med pondustyngda steg och triumferande leenden.

Alla lyckas bra med sina första kontroller. Därefter följer lite längre sträckor och en del svåra terrängförutsättningar. Tempot ökar och man börjar ana en viss trötthet hos medlemmarna. Med tjippande dyngsura skor och för min del begynnande huvudvärk beslutar vi gemensamt att efter kontroll nr 12 springa rakt norrut mot Hellas igen. Anna, som tidigare tappat sugen en smula, gillar idén med att springa raka spåret och alla satsar vi hårt på sista sträckan.

Nöjda med dagen stretchar vi lite och tar bussen hem. Vissa av oss faller av men en fem man stark skara åker hem till Oskar och duschar och äter en underbar middag bestående av lax, potatis, spenat, ärtor och sås. Av utvärderingen att döma var uppvärmningen och att springa rakt norrut det bästa med dagen.

Bilder

Pust och stånk

Man kan tro att det är Oskar som sitter där till vänster, med tanke på kläderna, men det är faktiskt Johan! Det ser man på skägget.