Tröttare har jag aldrig varit!

Tack Tobias för en utmärkt träning (och välkommen till din första centrumträning)! Vi har inte mindre än två förträffliga berättelser från träningen. Dels tränarens reflektioner och dels Ruben som även han gör sitt första framträdande i centrum.

Innehåll:
1. Tränare Tobias reflektioner
2. Rubens lillaa saga
3. Tabell över allas tider
4. Ebbas bilder (nytt!)

1. Tränare Tobias kommentarer
Tisdagens träning i Karlbergsparken överträffade alla högt ställda förväntningar. Till att börja med får man säga att uppslutningen borde ses som mycket god även om stora delar av truppen valde att spara på krafterna och vila upp sig för stundande övningar. Jacob, Joel, Sam, Aron, Hanna, Ruben, Oskar, Ebba samt undertecknad utgjorde tillsammans den tappra skara som under alldeles förträffliga förhållanden genomförde centrums första fyspass. Efter en väl disciplinerad uppvärmning med löp- och tänjövningar lät jag, och min för dagen mycket välklädde assistent Johan v. R, var och en ta sig an enkilometersspåret i det tempo som formen tillät. En deltagare utmärkte sig genomo att springa sina åtta tusingar på i snitt ca 4 min. Det var Aron och vi lär få hålla ett öga på honom så att han inte frestas att lämna oss för någon av de riktigt stora klubbarna. Han är utan tvekan en talang och om han bara lär sig att dels kompromissa en aning med sina vidlyftiga festvanor och dessutom grunderna för orientering så tror jag att han kommer få ta sig an rollen som galjonsfigur för COK och representera klubbens elitsatsning. Övriga stod för både fina tider, god uthållighet och framför allt en fantastisk inställning helt i COKs anda och jag tror att jag kan lova att alla hade riktigt kul på ett eller annat sätt. Träningen avslutades med frivillig styrketräning i min regi och det var så lyckat att det lär bli ett stående inslag i mina pass. Till sist vill jag bara nämna att det kan vara värt att komma till nästa fyspass enbart för att få uppleva det kaos som utbryter när vår gänglige ordförande gör situps. Det är milt sagt en riktig fest för både öra och öga. /Tobias

2. Rubens lilla saga
Jag cyklade hem från jobbet, lämnade lite grejer och bytte om till träningskläder. Ett par tennisshorts av 70-talsmodell och ett linne. Lite överdragskläder och en regnjacka åkte ner i väskan. Cyklade de cirka sju kilometrarna det är från mig till Karlbergs Slott, där kvällens träning skulle vara. Kunde se resten av gruppen över Karlbergssjön när jag cyklade längs med Kungsholms Strand.

När jag kom fram var vi nio på plats, efter en stunds funderande på vilka som kunde tänkas komma och några telefonsamtal promenerade vi bort till löparspårens start. Tobbe förklarade upplägget, vi skulle springa enkilometersspåret, gärna på runt fem minuter. Efter två minuters vila skulle vi springa ett varv till. Vi skulle springa minst fyra varv, helst sex och gärna ännu fler.

Men först var det dags för uppvärmning. Hela truppen förutom tidtagar/coach/fotograf-Johan joggade ganska lugnt ett varv. Jag kände redan nu att det här inte skulle bli någon barnlek. Det var gott om backar, både nerför och uppför och här och var satt det skyltar som markerade hur långt vi kommit på varvet.

När själva träningen kom igång höll jag mig i den bakre klungan. Aron, Oskar, Tobbe och Joel stack i väg i ett ganska högt tempo. Jacob, Ebba, Hanna och jag tog det lugnare, efter ungefär hundra meter mötte vi Sam som var lite sen till start. Jag hängde ihop med klungan ungefär halva varvet, vid den brantaste nerförsbacken kände jag att jag kunde dra på lite. När jag kom fram till målet tyckte Tobbe att jag såg alldeles för pigg ut och sa att jag skulle ligga precis under mjölksyratröskeln. Johan meddelade varvtiden 5:30.

Efter två minuter bar det av igen, den här tiden drog jag på i ett högre tempo och i backen precis efter 400-metersmarkeringen kände jag hur det började bränna i bröstet. Andningen blev riktigt ansträngd och resten av varvet pep det i halsen på mig. Varvtiden blev nästan en hel minut bättre, 4:37 om jag inte minns fel. Jag fick återigen höra att jag såg för pigg ut. När jag förklarade att benen kunde springa snabbare, men att jag inte kunde andas ordentligt sprang Oskar och hämtade sin astmainhalator och gav mig en dos. Det bar av igen och den här gången var det inga problem, när jag kom till den hårda backen kändes det lite i halsen, men inte alls smärtan jag känt innan. Tredje varvet gjorde jag på ungefär samma tid som innan. Vid det här laget hade Aron dragit ifrån tätklungen och gjorde varv strax över fyra minuter medan de andra i täten höll sig strax under 4:30. Hanna, Ebba och Jacob verkade vila mer än dom sprang medans Sam som ju kommit lite sent drog på ganska rejält.

På det fjärde varvet började jag känna i vaderna och i axlarna att jag ansträngde muskler som inte fått röra på sig på länge. Varvtiden blev högre och jag kände att det fick räcka nu. Men när Oskar, Tobbe och Joel skulle sticka iväg igen (nu hade dom varvat mig) bestämde jag mig för att haka på dom. Det kändes verkligen att det var en temposkillnad och efter halva varvet skrek hela min kropp åt mig att lägga av. Men jag bet ihop. Och lyckades komma i mål hack i häl på Joel. Nu låg jag inte längre under min mjölksyratröskel.

Träningen avslutades med mjölk och kakor och ett litet styrketräningspass. Jag tog det väldigt lugnt när jag cyklade hem och jag tror att jag kommer att känna av träningsvärken i några dagar nu.

På tisdag är det tävling, det ska bli sjukt kul. Jag har nog inte orienterat sedan gymnasiet.

3. Tabell över allas tider
Här är varv-tabellen från idag. Ni ska inte snegla på andras tider utan detta är till för att ni ska se om ni förbättrat er till nästa gång vi kör denna träning, typ om en månad eller så.

Fikasektion/Förbundskapten

4. Ebbas bilder (nytt!)