SCC bilder och text

Nu har Peter och Aron äntligen fått ändan ur vagnen. Well, när det kommer till Arons bilder så var det min mail som va problemet. Men ändå.

Oskar vid sista

Här är Peters text:
När vi efter cupfinalen satt och väntade på att bli insläppta i Oskars bastu konstaterade någon – jag tror det var Daniel [han var inte med så det måste varit någon annan] – att ingen av oss som satt där blivit dittjatade av Tränarn. Faktum var att de senaste veckorna hade Tränarn plötsligt slutat tjata på oss om att vi måste komma på tävlingar och träningar – det verkade liksom inte behövas längre. Vi dök upp ändå. Hur denna transformation av oss från soffliggare, som mest dök upp på träningar för att inte gjöra Tränarn besviken, till friska frivilliga skogssprinters, hade gått till kunde ingen av oss komma ihåg. Ingen kunde minnas när den skett heller. Men faktum var att den här dagen verkade alla ha sett fram emot att tävla.

Jag såg fram emot att tävla. Jag såg fram emot att knäcka Joel, en gång för alla. Som centrummästare i de två tidigare tävlingarna trodde jag att det skulle bli enkelt. Jag hade en minut och 56 sekunder till godo på Joel och sexton minuter och 56 sekunder till godo på Samuel i den interna jaktstaten. (Övriga hade inte fullgjort både Rålis och Årstatävlingen och alltså halkat ur totalcupen.)

Nästan två minuter minuter till godo på Joel efter Rålis och Årsta, alltså. Det borde man väl klara på att hålla undan för under 2,9 kilometer i en stadspark som man korsat hundra gånger på väg till jobbet. Men icke. Redan efter tre minuter satt jag fast i en taggbuske nedanför ett stup bakom en parkbänk. Efter tio minuter klättrade jag över staket bland kolonilotterna vid årstaviken och lurade en stackas konkurrent att följa efter. Efter femton minuter stämplade jag i fel ordning – igen – framför näsan på ett gäng fjortisar som inte fattade varför jag kom tillbaka en andra gång och stämplade i kontrollen bakom parkbänken som de var beskyddare till. Efter tjugo minuter snubblade jag över näst sista kontrollen alldeles för tidigt och insåg att jag sprungit i cirklar mellan hundrastgårdar och förvånade japanska turister med kameror.

Själva loppet kan sammanfattas såhär: 1-2-3-5-4-5-6-7-8-9-12-11-10-11-12-13-14-15-16-20-17-18-19-20-21-177 (där det sista var placeringen). Mycket kontroller på liten yta alltså. Och mina två minuters försprång var ingenting att ha. Grattis till totalsegern, Joel. Långa natten på Tiomila kan bli din som belöning!

Men den största succén i Tanto rörde just den tävlingen: Centrums målsättning var att få in en löpare på topp hundra. Vi fick in TRE: Oskar (97), Sofia (78) och Mette (87). (OK, tre av totalt tvåhundra, men ändå). Och på herrsidan gick sju av sju runt hela varvet. Ett par träningar till så är centrum snart lika snabba som våra kläder.

Sen måste man ju sprida den här prislistan till fikasektionen; Kaffe 5:-, Korv 10:-, Bulle 7:-, Mackor 10:-. Kom och fika! Men ni får komma spontant, för tränarn har som sagt ha slutat tjata. Just nu i alla fall…

Sam pustar ut (eller röker?)

Häng