Vad gör Centrum på Torsdagarna?

 Uppmanades av ordförarn att skriva några rader om 1/11 för att locka ännu fler till torsdagsträningarna. Vi får se om det lyckas… /Peter (8)

 Äntligen var det alltså torsdagsträning söder om söder igen. Nära hemifrån, enkelt, avkopplande – trodde jag. Fem minuter innan samling vid en av alla våra klubbstugor – Karins lägenhet i Skärmarbrink – kommer jag på att mina löparskor hamnade i en papperskorg i Ulriksdal efter alfapetorienteringen i Bergshamra. Det får bli de nyinköpna orienteringsskorna istället – kompletterat med en cykel så länge vi är på asfalt.
 
Den första övningen var att rita vägval till en imaginär orienteringsbana som gick kors och tvärs i ett totalt gytter över norra djurgården och som Oskar hade printat ut. Våra vägval jämfördes med de vägval som gjorts av ett dataprogram copyright samme person. Ordförarn verkar alltså lägga även sina studielån på orientering. Det var väl lite oklart om övningen gick ut på att testa oss eller dataprogrammet, men det var i alla fall en bra uppladdning inför det som komma skulle.
 
Det som komma skulle var löpning till Kärrtorps IP och intervaller i rasande fart runt ellsjusspåret. Vi hade för dagen tagit in en extern tränare – Mettes mamma – som satte skräck i oss efter elljusspåret, genom att beordra oss ut på 100-metersbanan med en övning som inkluderade intervallöpning, enbenslöpning och lårknäckarhopp. Lårknäckarhoppen innebar för mig så mycket mjölksyra att jag förnedrande fick kräla i mål på alla fyra för att jag inte förmådde resa mig. Bådar riktigt illa inför skidsäsongen. Men tränarn var nöjd.
 
Alla frivilliga fick sen avsluta kvällen med dusch, nygjorda varma mackor och statistisk årsbok för Stockholm i Karins lägenhet. Det var en belöning som gjorde att man nästan glömde lårknäckarhoppen för en kort stund. Ser fram emot fler torsdagar. Trots allt.