Rapport och resultat: NattiNatti

Jag tänkte jag skulle berätta lite om gårdagen för er som inte hade möjligheten att vara med.

Allt började med en liten sväng till Systembolaget där jag inhandlade två flarror Chapel Hill. Därefter tog jag tricken ut mot Sockenplan. Det pirrade i magen, jag var nervös. Det var ju första gången jag skulle springa förstasträckan i en stafett i centrums färger.

När jag kom ut till Sockenplan var jag lite orolig att jag inte skulle hitta till TC, men oj, det låg ju bara några meter från tunnelbanan! Helt fantastiskt! Det jag undrade nu var om arrangörerna lyckats skrapa fram någon skog i närheten. Jag såg då ingen.

Efter ett tag kom Fredrik och strax därpå resten av laget. De flesta hade lytt mina order om att ta med sig skumpa så det här kan nog bli en bra kväll tänkte jag. Jag gick och bytte om och rätt som det var hade det blivit dags för start. Nästan 20 lag stod på startlinjen. Pirrigt!

PIIIP sa visselpipan och alla gav sig iväg på en alldeles för trång parkväg. Jag blev bakåtknuffad direkt men ville inte ge mig så lätt utan sprang om lite folk ute på ängen. Första kontrollen låg i en brant uppe på berget. Vägen upp var en liten slalombacke uthuggen ur skogen. Oh shit! Som tur var hittade jag några trappor som ledde mig upp på toppen. Sen kom jag på att det var gafflat och det inte gick att bara springa efter folk. Fick tänka om helt och försöka orientera lite. Det gick så där så jag bestämde mig för att hitta en säker punkt – en tomtgräns för att läsa in mig. Som tur var dök min kontroll upp på vägen dit!

Sen var det lite lättare kontroller i en annan mindre kuperad skogsdunge. Därefter drogs banan ut på ett fält/tomtområde omvartannat. Jag ledde en liten klunga rakt in i en återvändsgränd och fick vända om. Tog ut fel riktning på en skitlätt kontroll och hamnade efter hela klungan. FUCK. Försökte springa på men var orolig att jag skulle räcka hela vägen och lugnade ner mig. Fel beslut för helt plötsligt var jag framme vid varvningen och då var det bara upp för slalombacken en gång till och sen var det klart!

Höll undan några på slutet som jag råkat leda in helt fel till näst sista… Fan det verkar som om jag orienterar sämre med folk som ligger och stönar en i ryggen. Kom in till växlingen som nia. Inte helt nöjd, men men.

Växlade över till Fredrik, Karin och Daniel. De gjorde alla riktigt stabila lopp (höll 9:e-platsen) och inför växlingen till Mette, Jakob C och Mattias blev det lite strul eftersom vi hade för få lampor med oss: Mette fick kränga på sig Daniels lampa direkt i växlingen men det gick bra ändå. Carlsson som gick ut sist på tredjesträckan kom in till varvningen först. Dum som jag var sa jag det till honom och då blev svaret ”ja men då kan jag ta det lugnt sista biten…”. NEJ! skrek jag tillbaka, utan något andra bra argument. Det var nämligen så att det är den sista som kommer in på tredjesträckan som växlar till sistasträckslöparen, som i vårt fall var Jakob Larsen.

Mette gled förbi varvningen som tvåa och en liten stund senare passerade även Mattias förvarningen. Han hade bra draghjälp där i form av en nykorad världsmästare i stafett!

Några minuter senare kom Mattias i mål och han lyckades hålla borta en annan löpare på upploppet så Jakob Larsen fick gå ut före det andra laget, vilket klubb det nu var. Nu låg vi elva och det var dags för Larsen att börja plocka!

Men, som man lätt gör i nattorientering då det är mörkt och jävligt, läste Jakob fel och sprang till elvan(?) istället för ettan vilket gjorde att han tappade en hel del tid på det. Gjorde även en liten sväng i slutet som gjorde att vi tappade två placeringar till.

Men vad gjorde det! Vi andra i laget hade ju redan korkat upp våra buteljer skumpa och hejade vilt när Jakob kom in mot mål. Jag lyckades även med konststycket att spraya ner honom med lite av hans Chapel Hill!

Salongsberusade på billigt bubbel drog vi vidare in till stan för att dricka lite mer! Det här skulle firas! Oj så skoj det var! Vi gick till Pelikan där vi dukade fram alla kartorna på bordet. Bana efter bana analyserades. Vägval vägdes. Bommar förklarades och ölet flödade!

Helt plötsligt var klockan väldigt mycket och det var dags att återgå till verkligheten.

En fantastisk kväll var över! Innan vi sa adjö till varandra bestämde vi oss att alla nattävlingar måste sluta med öl på Pelikan.

Alla Daniels bilder på Flickr
Alla resultat
Winsplits (sträcktider)