3000 meter närmare sommaren

Ett lopp, en distans, en bunt av hungriga löpare och en löparbana. Allt var upplagt för en riktig duell när Summer 3000 skulle avgöras, loppet över 3000 meter som avslutar vårens träningssäsong.

Krillan (Kristinebergs IP) skulle stå som värd för detta klassiska lopp.
Men elitettans damlag Djurgården och Brommapojkarna ville annorlunda i och med att de hade en klassisk derbymatch samtidigt. Försök om att ändå för springa medan lagen värmde upp gick om intet.

Nu stod vi plötsligt utan en löparbana. Vi håvade fram både smarta telefoner och hjärnor i banjakt. Zinken, Stora Mossen, Enskede, Stadion, Sumpan eller Karlberg. Vilka höll 400-metersklass, vilka var lediga, vilken skulle vi ta? Efter en kort betänketid föll valet till slut på det närmaste alternaivet, Karlberg. Men vilken kondition var banan i? Någon mindes den som grus och någon som kolstybb.

Efter en lagom uppvärmningsjogg var vi på plats för att bli rejält grillade. Banan var av grus, lite lätt vattnat på några ställen och kanske 400 meter lång. Idoga GPS-mätningar gav ett svar om att den var strax över 400 meter. Det fick duga.
Camilla stod som både tidtagare, måldomare och kameraoperatör.
Det var dags för start. Dags för race!

Malins referat från kvällen

Kvällen började med något av ett antiklimax. Jag steg glatt in genom portarna till Krillan, men blev bryskt stoppad av en biljettkontrollant som berättade att jag minsann inte alls skulle springa några 3000 meter där, eftersom det var allsvensk fotbollsmatch där just denna kväll. Istället för att värma upp fick Centrum OK således börja leta efter en annan bana. Ett flertal alternativ avhandlades, såsom Stora Mossen, Zinkensdamm och Sundbyberg, innan beslutet slutligen togs att det var grusbanan på Karlberg som gällde för kvällen. Centrum förflyttade sig i spridd tropp ditåt, och väl framme var det dags för uppvärmning. Mina egna ben var tunga redan vid uppvärmningen, men flertalet övriga deltagare såg oförskämt pigga ut med tanke på nyss avverkad Jukolahelg. Henrik ställde upp den gigantiska klockan och sedan var vi redo för start. Camilla skötte starten briljant, och därefter var det dags för benen att röra sig ordentligt. Oskar drog iväg som en kanonkula och vi andra gjorde vårt bästa för att hänga på. Mitt första varv gick på 1.20. Jag insåg att det var på tok för fort med tanke på att planen var 1.36. På andra varvet susade Joel förbi. Strax efter kom Falken flygande. Jag hasade mig framåt och stegen blev längre och längre, trots att jag försökte korta och öka frekvensen. Andra och tredje varvet låg på något i stil med 1.35, därefter föll jag ner på 1.40 där jag sedan höll mig. Benen blev tyngre och tyngre och löpstilen sämre och sämre. I ena hörnet stod dessutom ett gäng vrålsnabba löpare som tidigare malt intervaller och tittade på, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att tvinga upp hållningen och se riktigt ordentligt snabb ut. Någonstans på andra sidan banan såg jag att täten förändrades, att Oskar tappade fart, att Christian verkade ha gått från 3000 meter till jogging, och att Henrik var på väg att avancera. Det jag därefter minns är att en efter en varvade mig, jag inser i efterhand att det nog var Henrik, Jens och Joel (kanske någon mer?). När det väl var dags för sista varvet tänkte jag att ”Nu trycker jag på!”. Det gjorde jag inte. Jag tänkte, sedan hände inget mer. Jag sprang i mål, påhejad av de redan målgångna, och fick sedan äntligen den välförtjänta vilan. Målet var 12 blankt, det blev inte riktigt så bra, men jag vann i alla fall damklassen, där jag var ensam deltagare. Nästa år hoppas jag på en tid under 12 och mer motstånd!

Henriks referat

Försökte gilla läget att det blev grus istället för tartan som underlag. På uppvärmningen kändes inte benen så rappa som jag hoppats på. Satt jukolasmörjelsen fortfarande kvar?
Nedräkning av starten i klassiskt jukolamönster; Minuutti lähtöön .
Så sprang vi iväg i högt tempo. Oskar och Jens tog täten och hängde till en början på men märkte att det gick lite för fort för mina planerade 1.20-varv och sluttid på 10 blankt. Kommer inte ihåg hur snabbt första varvet gick men någon sekund under 1.20. Sedan försökte jag hålla stadig 1.20-fart och vid varje passering fram till femte varvet var jag inom tiden. På det tredje varvet började jag närma mig Oskar och Jens men försökte bara bibehålla mitt tempo utan att ge något extra.
På näst sista varvet började få någon slags känsla i benen som inte var bra. Mjölksyra. Försökte räta upp kroppen, hålls stegen och frekvensen uppe. Såg sakta hur mitt mål om under 10 minuter seglade bort. Christian stod vid sista varvets utång och agerade hare. Vågade inte pressa något extra utan hoppades att inte klappa igenom helt. Sista 70 metrarna blev det någon slags spurt och i mål på 10.04.92 som senare reglerades till 10.05 som officiell tid. Nästa år på bana ska jag definitivt under 10. Förra året hade jag inte varit i närheten av den här tiden.

Resultat

Plac			Tid
 1 Henrik Persson	10.05
 2 Jens Wicksén		10.15
 3 Joel Bergkvist	10.17
 4 Jerk Rönnols		10.42
 5 Oskar Gustafsson	10.51
 6 Lars Jakobsson	11.24
 7 Martin Karlsson	11.28
 8 Samuel Svensson	11.31
 9 Christoph Dittel	12.10
10 Malin Annegård	12.18
11 Mattias Robertson	12.35
12 Mattias Henriksson	12.41
13 Anders Ry		14.14
   Christian Pettersson	DNF