Hösttoppen 2017

Sommaren är nu lååååångt borta, så här kommer hösttoppen! Hösten sträcker sig som brukligt är från dagen efter sista sommarserien till och med Centrums ultralång-KM.

På delad tiondeplats hittar vi årets Milateam: Lena Öhman och Martin Karlsson. Falken alltså. Ett närvaropoäng mer gav Jonas Kjäll en nionde plats. Sjundeplatsen delar Linnea Börjars och Ove Oksvold på, medan Sverker Lenas håller sjätteplatsen på egen hand.

Sen börjar det dra ihop sig, platserna fem och fyra utgår till förmån för en glad trio på plats tre:
Moa Kjellstrand, som är tillbaka i stan med besked,
Mattias Robertson, som fortsätter att ligga högt på topplistan, samt
Örjan Ahnoff, som inte bara är ny på listan, utan även i Centrum där han debuterade i samband med O-ringen i somras och sen har det tydligen bara fortsatt.

– Örjan – stort grattis! Vad fyllde du tillvaron med innan du blev en del av Centrumfamiljen?

– Tack! Jag förstod det inte då, men livet förut bestod av förberedelser som alla pekade mot Centrum. Jag pluggade till lärare, och började sedan undervisa i orienteringsämnena. Jag åkte väldigt mycket tåg och annan kollektivtrafik, bodde här och där, och blev på så sätt van vid det här med att färdas till olika ställen där det är nån typ av aktivitet. Spelade musik, vilket är ungefär som orientering fast inverterat. Och jag sprang ibland. Mest själv, men när jag och några vänner i Göteborg arrangerade en serie ganska poetiska ”lopp” under titeln ”Hem till Vem?” fann jag lyckan i att springa och styra upp saker tillsammans – samtidigt som jag bodde precis intill en skog som jag fick allt svårare att hålla mig ifrån.

– Moa – välkommen åter! Exakt hur mycket saknade du småskuren södertörnsterräng och höstkalla träsk under din exil?

– Tack! Jo i jämförelse med platta åkrar så kändes ju småskuren södertörnsterräng drömlik. Så saknaden var ju väldigt stor, av all sorts ”riktig” skog. Så att stanna kvar var ju inget alternativ. Kunde nog hitta någon slags njutning även i Haningenatten i år faktiskt.
Kan tillägga: mitt mål var att lyckas komma upp på tionde placering i årens total, vilket jag insåg efter ett tag in på hösten inte skulle vara omöjligt. Men sen har jag helt kommit av mig med träningen de sista veckorna. I nov skulle jag ju börja med elitsatsning hade jag sagt men istället har det blivit det motsatta….årsfesten gav mersmak av andra saker än att träna. Men 2018 då jävlar.

Tvåa är Sara Jonasson som fortsätter att hålla en hög och jämn nivå vad gäller närvaro på centrumaktiviteter.

Etta, med hela fem närvaropoängs marginal till tvåan, blev en annan Centrumdebutant – Oskar Hermansson!

– Vilken raketstart Oskar! Tränade du så här ofta i din förra klubb också eller är det de gamla Centrumrävarna som är slöa?

– Tack! Nej, slöa var väl att ta i. Men det finns ju många och goda träningsmöjligheter och det är väldigt kul att träna och tävla med Centrum. Två personliga favoriter var Bullerullen och Natt-KM. Tack till TräK och alla andra som hållit i träningar och evenemang under hösten. Nyårslöftet blir förstås att ge de tunga namnen SJ och MR en match om årstoppen nästa år. Och att betala igen genom att hålla i en träning…

Vi noterar också att sommartoppens etta, Mattias Ågren, höll sitt löfte och, visserligen med hjälp av lång höstsemester på annan kontinent, halkade ur listan. Men ingen skulle väl bli förvånad om hans namn dyker upp igen framöver?