– Det är alltid kul att hamna högt upp i säsongstoppen. Känns som det var ett tag sen jag befann mig där, men i år har jag haft både lust och rutin för träning. Att klättra högre upp känns dock omöjligt, det är ju verkliga ess som befinner sig där. Kommer nog min vana trogen att tappa under sommaren, då det inte blir så många flerdagarstävlingar. Men O-ringen blir det! Givetvis i H35.

Nu till topptrion på de åtråvärda pallplatserna:
Tredjeplatsen går till ingen mindre än Sara Jonasson! Hon var dessutom snubblande nära att få dela förstaplatsen med de två herrar som kammade hem den ädlaste valören efter vårens övningar – Anders Lavfors och Mattias Robertson. Stort grattis!

Eftersom det är nypremiär för säsongstoppen går vi rakt på den mest centrala frågan: Hur känns det?

Sara:

Jag har varit förkylningsfri och skadefri hela våren vilket är en bra start för att komma högt upp på topplistan. Det vore ju också onödigt om jag inte gillade våra gemensamma träningar så jag är med och planerar dem som medlem i träningskommittén. Skulle jag inte tycka de var bra så borde jag ju helt sonika ändra på dem. Nu hoppas jag för egen del på en lika skade/sjukdomsfri höst och för träningarnas del att många kommer. Den 15de augusti kommer vi ha en workshop för att skapa ett bra teknikträningsprogram för hösten, dit hoppas jag många anmäler sig. När det kommer till intervaller och rejv som också står på programmet hopps jag många tar chansen och hoppar på. Roligast tycker jag det är när vi är ett gäng lika snabba som pushar varandra på intervallerna, under våren har jag känt mig lite ensam där längst bak i kön.

Anders:

Det känns bra, även om jag vet att jag kommer att dala under sommaren. Jag lämnar inte Gotland bara för några närvaropoäng. Min inställning till närvarotoppen är i år lite laid back jämfört med 2016, då jag gjorde en grej av att maxa antalet poäng under januari. Centrumaktiviteterna utgör en stor del av min löpträning, och skulle göra det även utan poäng, så man kan säga att Centrum håller mig i form.

Mattias:

Det känns bra men lite skrämmande att det inte är andra som har fler närvaropoäng än jag. Jag är ju i grunden är slö person som måste ha lite hjälp att komma ut på träningarna. Men har jag väl anmält mig så gör jag mitt yttersta för att komma dit. Det är tur för träningarna är väldigt genomtänkta och ambitiösa. Går man bara dit blir man serverad toppenbra övningar som i alla fall hjälpt mig att hålla mig skadefri. Tyvärr verkar jag inte blir någon vidare bättre orienterare, men det beror nog mer på mig än upp upplägget. Kanske släpper det om jag går på ännu fler träningar.

Sommaren är ju i full gång – vem eller vilka blir det som ror hem segern i sommartoppen?